Det går att köpa olivolja från Blera på webbutiken ITIGO, som säljer ekologiska, italienska delikatesser. 229:- för 0,5 liter. Jag fick också kontakt med en svensk som är knuten till kooperativet i Blera och som säljer Colli Etruschi Classico till vänner och bekanta till mer rimliga priser. Så nu har jag köpt på mig årsförbrukningen och lite till. Det trevliga var att denna person är bosatt i Blekinge men uppväxt i San Giovanni in Tuscia, grannbyn till Blera. Genom det mötet fick jag en koppling till minnen 33 - 34 år tillbaka i tiden och de små fina bergsbyarna i Lazio, som blev början till sogni italiani.
 
                                
 

Här hittar du följande information om EVO:                                               

EVO från Societá Agricola Colli Etruschi i regionen Lazio / Italien.

1:a pris i den internationella olivoljeguiden FlosOlei 2014

Oliver: Caninese 100%

Doft: frisk och fruktig med inslag av grön banan och örter.

Smak: balanserad beska och pepprighet med toner av saliva, anis och vild mynta. Lång eftersmak

Passar utmärkt till: bruschetta med tomat, carpaccio, tonfisksallad, pasta bolognese, grillat lamm och långlagrad hårdost.

      

 

Sedan 1965 driver olivoljeproducenter i Blera ett kooperativ, Colli Etruschi, som tillverkar högklassig olivolja som har fått många utmärkelser för sin höga kvalitet och goda smak.
Mer information om kooperativet och produkterna finns på Colli Etruschis hemsida: http://www.collietruschi.it/
 
På youtube finns också en video som beskriver produktionen:
 
Ska undersöka om det finns annat sätt att få fatt på denna speciella olio di oliva än att åka till Blera och köpa på plats.
 
Här besjungen av Eros Ramazzotti i låten Bucaneve
 
 

Text (för svenska använd google översätt)

Come un bucaneve sei spuntata fra le brine del mio tempo sorprendendo anche me questa é l'immagine precisa che mi viene sempre in mente quando io penso a te penso a te mentre i giorni tramontano come foglie che d'autonno rosseggiano su gli alberi forse la bugia mia piu grossa io l'ho fatta a me stesso nascondendomi a te ma i miei sentimenti in carne ed ossa sono cosi vero adesso piu finzione non c'é tu non sai che ora mai non credevo piu al ritorno di quel mondo romantico che ispiri tu quanto ti vorrei quanto ti vorrei tu non lo sai. quanto sognare che ancora mi fai fammi illudere fammi credere ancora un pó a un ideale amore che ho. tu non puoi sapere, non sai tu non puoi sapere quanta vita in piu mi dai.

Se potessi resettare in cuore, azzerarne le memorie troppo brevi per me cancellarne i segni di ogni errore ripulirlo dalle scorie da ogni macchia che c'é lo vorrei ritrovare qui dentro me l'innocenza primitiva dell'anima per darla a te quanto ti vorrei quanto ti vorrei tu non lo sai. quanto sognare che ancora mi fai fammi illudere fammi credere ancora un pó a un ideale amore che ho. tu non puoi sapere, non sai tu non puoi sapere quanta vita in piu mi dai.

Viterbo är en liten stad 10 mil norr om Rom med cirka 60 000 invånare. I hjärtat av den vackra medeltida staden ligger de gamla kvarteren i San Pellegrino, byggd helt i grå lavasten. Här är några bilder:

 
 
 
 

Visst är det vackert men ännu vackrare blir det under perioden 27 april - 1 maj då Pellegrinokvarteren smyckas i blommor under san Pellegrino in fiore:
 

Äntligen fick jag smaka arancini, risbollarna som Montalbano är så förtjust i. I delikatessvaruhuset Peck i Milano hittade vi dem. Vi valde mozzarellafyllning och det var gott. Bra mellanmål när man är ute och shoppar.
 
Verkar inte så svårt att laga själv:
 
 
 
Här är Paolo Robertos recept som jag hittade på nätet.
 
Ingredienser

Buljong

2 grönsaksbuljongtärningar

morot, skuren i bitar                                                         

1 selleristjälk, skuren i bitar                                                         

1 potatis, delad                                                         

0.5 gul lök                                                         

9 dl vatten                                                 

Risblandning

2 dl aborio- eller avorioris                                                         

2 msk olivolja                                                         

0.5 gul lök, finhackad                                                         

50 g smör                                                         

1 dl färskriven parmesanost                                                         

100 g kokt skinka                                                         

100 g mozzarella                                                                                                                

ev. lite vetemjöl                                                                                                                

salt och peppar                                                 

Panering

1 ägg, uppvispat                                                                                                                

ströbröd                                                                                                                

solrosolja till fritering

Gör så här

1. Buljong: Häll vattnet, i en kastrull, tillsätt buljongtärning, morot, selleri, potatis och lök. Låt buljongen koka i 30 minuter. Smaka av och späd ev. med lite extra vatten om buljongen är för salt.                    

2. Ris: Värm olivolja i en kastrull och fräs löken varsamt så att den blir genomskinlig utan att ta färg. Rör ner riset i kastrullen, häll i hälften av buljongen och späd sedan kontinuerligt med mer buljong. Rör om då och då. Koka riset på låg värme i cirka 15 -20 minuter. När riset är färdigt ska det vara lite klibbigt. Blanda i smör och parmesan, låt svalna. Blanda ris, mozzarella och skinka, smaka av med salt och peppar.                    

3. Panering: Häll ströbröd på en tallrik. Forma riset till bollar, rulla dem först i äggvispet och sedan i brödet så att det fäster runtom. Tillsätt lite mjöl i risblandningen om den känns för lös.                     

4. Fritering: Värm upp solrosolja i en stekpanna och fritera risbollarna tills de blir gyllenbruna runt om Lägg dem på hushållspapper för att rinna av.

Lyft mig upp!  Kanske en tiramisu är ett bra lyft i denna mörka januari?
 
 
 
Här är recept på den godaste jag smakat. Paulo Robertos recept är basen. Amarettolikören bytte vi mot konjak och det blev ännu godare!
 
Tiramisu ca 8 - 10 bitar
 
Ingredienser  
2 paket (500 g) mascarponeost 
5 msk strösocker
3 dl vispgrädde
4 äggulor
200 g savoiardikex
1,5 msk konjak el mandellikör
4 msk starkt kaffe
1 msk kakao
 
Tillagning            
Tillagningstid: 40 minuter, 1 1/2 timme i kylskåp
1. Blanda grädden med 1 msk socker i en djup bunke. Vispa grädden ganska hårt.
2. Separera äggulan från äggvita. Spara äggulorna och blanda med resten av sockret i en stor bunke. Rör ner mascarponeosten och vispa till en fast crème.
3. Vänd ner grädden i marscarponecrémen och rör försiktigt så att det blandas.
4. Blanda espresso med konjak
5. Lägg ett lager (ca 12 st) kex i botten av en medelstor glasform med hög kant.
6. Doppa snabbt kexen i konjakskaffet. Det ska inte bli för mycket vätska för att desserten inte ska bli för blöt. All vätska kommer inte riktigt att gå åt.
7. Bred hälften av crémen som ett lager över kexen.
8. Gör om samma moment igen med kex och vätska för att skapa ett nytt lager. Avsluta med ett lager créme.
9. Låt formen stå minst 1,5 timme i kylskåpet innan den serveras.
10. Pudra över kakao och servera i bitar eller direkt ur formen.
De 20 canzoni di natale più famose di sempre cantate dai bambini:
 
 
 
 
 

Varje år, på natten till trettondagen mellan den 5 och 6  januari, kommer La Befana på sin magiska kvast, till varje hem i Italien. La Befana, som är en gammal häxa med stor näsa och färgglada kläder, kommer flygande på en kvast, klättrar ner genom skorstenarna eller in genom nyckelhålen, ger godis eller frukt till barnen som varit snälla och svart kol, lök eller vitlök till de barn som inte varit snälla. Barnen hänger strumpor och ställer fram sina skor, som de hoppas är fyllda med godis, när de vaknar på morgonen den 6 januari. Barnen gör teckningar till La Befana och familjerna sätter även fram mat och vin till henne.
 
 
Traditionen kommer från legenden att den 12:e natten efter jul (5 januari) då de 3 vise männen i sitt sökande efter Jesusbarnet, mötte La Befana och bad henne att följa med för att hjälpa dem. Hon avböjde och sa att hon hade för mycket hushållsarbete att göra. När de 3 vise männen gått ångrade hon sig och gick för att söka upp dem och Jesusbarnet, men kunde inte hitta dem.
 
Här ett youtube-klipp som illustrerar firandet av La Befana:
http://www.youtube.com/watch?v=meR3gMhtfPE
 
Nyår i Italien.
 
Aftonen firas enligt modern tradition med en måltid innehållande korv och linser. Linserna, som till formen ju påminner om små guldpengar, sägs ge rikedom och välstånd inför det nya året.
Också julkakan panettone serveras med spumante, mousserande italienskt vin.
 
 
För att ge förutsättningar för fortsatt lycka och kärlek och främja fertiliteten ska både kvinnor och män klä sig i röda underkläder på nyårsafton.
 

Och så fyrverkerier över den eviga staden.
 
Här en italiensk julsång: Tu scendi dalle stelle  
 
 

Tu scendi dalle stelle, o Re del cielo, e vieni in una grotta al freddo e al gelo.

O Bambino mio divino, io ti vedo qui a tremar; o Dio beato ! Ah, quanto ti costò l’avermi amato!

A te che sei del mondo il Creatore, mancano panni e fuoco, o mio Signore.

Caro eletto pargoletto, quanto questa povertà più m’innamora, Giacché ti fece amor povero ancora.

Tu lasci del Tuo Padre il Divin Seno per venir a penar su poco fieno.

Dolce amore del mio cuore dove amor ti trasportò o Gesù mio. Perchè tanto patir? Per amor mio!

Ma se fu Tuo volere il Tuo patire Perché vuoi pianger poi, perché vagire?

Sposo mio, amato Dio, mio Gesù t’intendo sì, ah mio Signore! Tu piangi non per duol ma per amore!

Tu piangi per vederti da me ingrato: dove sì grande amor, sì poco amato!

O diletto del mio petto, se già un tempo fu così, or Te sol bramo! Caro, non pianger più, ch’io t’amo, t’amo!

Tu dormi o Gesù mio, ma intanto il cuore non dorme, no, ma veglia a tutte l’ore.

Deh, mio bello e puro agnello, a che pensi dimmi tu? O amore immenso! A morire per te, rispondi, io penso.

Dunque a morire per me, Tu pensi o Dio: e chi altro, fuor di Te, amar poss’io?

O Maria speranza mia, se poc’amo il Tuo Gesù, non Ti sdegnare! Amalo Tu per me, s’io nol so amare!

 
 
 
Varje år den 13 december tas den vackra silverstatyn av Santa Lucia fram från skåpet i domkyrkan i Siracusa. Den 1600 kg tunga skapelsen bärs sedan i långsam procession runt i staden av 48 män i gröna baskrar.
Se: http://www.youtube.com/watch?v=mrgOL9HW5JE. Jag tycker det ser fruktansvärt tungt och farligt ut!
 
 
Legenden om Lucia 
Luciadagen firas till minne av helgonet Lucia.Hon föddes i Siracusa på Sicilien i slutet av det tredje århundradet, år 28, i en troende och rik familj. Fadern dog då Lucia var fem år.  Modern led av blödarsjuka. Vid ett kyrkobesök fick Lucia en uppenbarelse. Hon bad för sin mor och helgonet Sankta Agata visade sig. Hon berättade att Lucia kunde bota modern genom sin tro. När Lucia vaknade upp var mamman frisk. Ett mirakel hade skett.
Kejsar Diocletianus förföljde kristna och ville få Lucia att ge upp sin tro. Hon vägrade. Som straff fördes hon till en bordell för att bli glädjeflicka. På väg dit växte hon fast i marken. Man försökte då bränna henne med het olja och ta hennes ögon. Först när en bödel stack ett svärd genom hennes strupe dog hon. Lucia begravdes i hemstaden Syrakusa. Kvarlevorna fördes senare till Venedig.
Lucia brukar framställas som en jungfru, ibland med krona på huvudet. Hon har ofta ett svärd genom halsen och bär sina ögon på ett fat eller i handen.
 
Här är en länk till Andrea Bocellis tolkning av Sankta Lucia:
 
Santa Lucia in Italiano
Sul mare luccica,
l'astro d'argento
Placida è l'onda,
prospero è il vento.
//: Venite all'agile barchetta mia!
Santa Lucia, Santa Lucia! ://
O bella Napoli
o sol beato
ove sorridere
volle il creato
Tu sei l'impero
dell'armonia
Santa Lucia, Santa Lucia
//:Con questo zeffiro
Cosi soave
oh, come è bello
star sulla nave ://
Su passeggeri
venite via
Santa Lucia, Santa Lucia
//: Venite all'agile barchetta mia!
Santa Lucia, Santa Lucia! ://
 
Via del Corso med ljustak i regnbågens färger som stöd för gayrörelsen.  
 
 
 
 
Foto från la Repubblica - Roma. (Jag ska försöka få tag på ett taget efter mörkrets inbrott....... )
 
I år inför julen 2013 är det en regnbåge av färger över bästa shoppinggatan Via del Corso. Sex remsor som ändrar färg från rött till lila, symbol för det traditionella "regnbågsflaggan" och ett uttryck för den homosexuella rörelsen, kommer att lysa upp hela gatan mellan Piazza Venezia och Piazza del Popolo .
 
Såhär vackert var det på Via del Corso med i tre colori 2011,  det året symbol för 150-årsjubileumet för bildandet av staten Italien. Se ett youtubeklipp från 2011: https://www.youtube.com/watch?v=gRWJVeKs0kw.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
En sevärd film som utspelar sig på en liten ö utanför Sicilien. Den skildrar situationen för afrikanska flyktingar till Europa och hur svårt samhället och människorna har att hantera detta humant och etiskt riktigt. En prisbelönad film av Emanuele Crialese.
 
 
 
 
.... för att Enrico Letta får fortsatt förtroende av Parlamentet!
 
 
 
 
 
 

Miljön i filmen Cinema Paradiso är den lilla staden Palazzo Adriano som ligger i bergen söder om Palermo på Sicilien.
 
 
 
Vi kom söderifrån och körde länge på de smala vägarna i ett ödsligt och vackert berglandskap med målet Palazzo Adriano. Det kändes mycket avlägset och svårfunnet. Vi pratade i bilen om de osynliga städerna som ligger alldeles intill vägen men skyms av höjder och bergstoppar och rätt som det var såg vi Palazzo Adrianos bebyggelse breda ut sig mellan bergskullarna.
Här bor bara cirka 2500 invånare men är ändå en egen kommun.
Länk till kommunens hemsida: http://www.comune.palazzoadriano.pa.it/
 
 
Vi parkerade vid torget Piazza Umberto och genast vi gick ur bilen blev vi hjärtligt välkomnade och infångade av två kommunanställda kvinnor. De bjöd oss in i det lilla filmmuseet av Cinema Paradiso som ligger intill torget, och berättade om staden. Vi skulle absolut skriva i gästboken och fotograferas tillsammans med dem. De var mycket vänliga och vi kände oss väldigt VIP och snart förstod vi att det var sällan det kom turister hit. De ville veta var vi hört om staden och hur vi hade hittat dit. På knackig italiano berättade vi att vi sett filmen Cinema Paradiso och ville se det fina torget och staden där den spelats in. Efter att vi bytt adresser frågade vi efter ett matställe. Det var på eftermiddagen och ännu inte öppet för kvällen, men efter ett telefonsamtal guidades vi till en av stadens två restauranger som öppnade för oss. Vi beställde in flera lokala rätter för att återgälda vänligheten, när nu kocken ändå var på plats.
 

 
Efter någon vecka hemma fick jag ett stort paket med turistinformation och en bok om Palazzo Adriano från de båda kvinnorna. Vilka stolta ambassadörer för sin kommun!
 
Se en liten film om staden och museet : https://www.youtube.com/watch?v=DU8M8gTuy5E (5 minuter)
 
 
 
 
 
 
En härlig film från 1988 av Giuseppe Tornatore om vänskap och filmens betydelse. Handlingen utspelas i den lilla staden Palazzo Adriano på Sicilien där regissören Salvatore Di Vita växte upp under smeknamnet Toto. Han höll till på biografen Paradiso hos Alfredo, filmmaskinisten, och blev hänförd av filmens magi. Totos pappa var borta i kriget och Alfredo blev som en fadergestalt för honom.
Innan filmerna visades för publiken censurerades de av stadens präst, Fader Adelfio. Han satt i biosalongen och såg hela filmerna och vid kärleksscenerna plingade han i en klocka så att Alfredo kunde klippa bort de olämpliga delarna. Alla dessa filmsekvenser samlade Toto och klippte ihop till en film. I Cinema Paradisos slutscen kan vi se alla de förbjuda kyssarna: https://www.youtube.com/watch?v=BW_-0H_u3RQ
 
 
 
 

Det är 25 år sedan filmen hade premiär och den är fortfarande en klassiker.
 
 
Det blev ett kort besök i Palermo, den största staden på Sicilien, med drygt 720 000 invånare. Vi parkerade bilen en bit från centrum och vandrade omkring en eftermiddag för att uppleva atmosfären. Det mest imponerande var träden i parken, där vi pausade och åt vår matsäck.
 

Vi besökte den botaniska trädgården och en marknad. Vi såg vackra kyrkor och fontäner. Ett flerfamiljshus med imponerande balkongarkitektur blev en speciell bild.
 

Det  blev bara en doft av Palermo som jag skulle vilja utforska mer. Om jag återvänder dit vill jag också passa på att besöka den lilla staden Monreale som ligger 7 km söderut för att där se katedralen och klostret som ska vara mycket vackra.
 

Den lilla staden Cefalù med sina 15000 invånare ligger 7 mil öster om Palermo. Mitt i staden finns det en fin sandstrand. Sommartid är det gott om turister men de dominerar inte helt utan bland de små gränderna pågår också ett vardagsliv. Det finns två huvudgator Corso Ruggero och Via Vittorio Emanuele och ett gytter av smågator.
 
 
Vid Piazza Duomo ligger den stora katedralen från 1100-talet som är byggd i normandisk stil. Katedralen är rikt utsmyckad invändigt med bland annat mosaiker.
 

Bakom katedralen reser sig La Rocca med sina 270 meter höga klippa. Där uppe får man en vacker vy över staden och vattnet. Där finns ruinen från ett antikt tempel tillägnat jaktens gudinna Diana. Högst upp på toppen ligger ruinerna av en borg från1200-talet. När vi var där och traskade brann det i buskarna och helikoptrar höll på med släckningsarbeten så det blev det starkaste minnet från La Rocca.
 
 
I detta youtubeklippet får du ett fint bildspel över Cefalù:
http://www.youtube.com/watch?v=8t5bm5sIoRc
 
 
Här bodde vi i en olivlund strax väster om Cefalu på Siciliens nordkust. Vi hade rest med Ryanair, kommit fram till Palermo, efter en mellanlandning i Stansted, och hyrt bil och sedan tagit oss hit. Det var en vacker plats med olivträdet framför huset.
 
 
 
 
Vårt bad låg en 10 minuters promenad nedanför. Vi kunde alternera mellan stranden och en privat pool som vi glatt badade i utan att be om lov.
 
 
 
På avstånd såg vi in mot Cefalu med klippan som reser sig över bebyggelsen.
 
 
 
När vi ändå är i närheten så kan det vara kul att testa ärligheten i Bocca della verità, Sanningens mun. Du hittar den vid ingången till kyrkan Santa Maria in Cosmedin, som ligger alldeles norr om Circus Maximus. Den antika marmorplattan med detta läskiga ansikte har funnits här och tillhört kyrkan sedan 1400-talet. Redan då användes sanningskontrollen. Det går till så att man sticker in handen i munnen på marmoransiktet. Är du en hederlig själ kan du dra tillbaka den hel och fin, om inte så har du en hand mindre. Här köar turister för att göra sanningskontrollen och bli fotograferade med handen inne i gapet och det är lite roligt om man inte tror att ledenden är sann....
 
 
 
Kyrkan Santa Maria in Cosmedin sedd från den lilla parken med det vackra antica rundtemplet Hercules Victors tempel.