Känner du till Alice Visconti eller Carla Bissi, som är hennes egentliga namn? Första gången jag hörde henne vari i tv-programmet Jacobs stege, där hon var med två gånger, i december 1985 och 1986. Hennes starka utstrålning och den vackra rösten fastnade och vi kämpade för att få tag på en skiva av henne för att få höra mer. Vi beställde hennes skiva Gioielli rubarti där den fantastiska sången Prospettiva Nevski finns med.
Se youtube-länken: http://www.youtube.com/watch?v=kc5hjdKvlUk
Alice, född 1954, är pianist, låtskrivare och sångerska som varit aktiv sedan 1971. Hon fick sitt genombrott då hon vann Sanremofestivalen med sin sång Per Elisa, 1981. Genom åren har hon givit ut ett 20-tal album och är fortfarande aktiv artist med ett nytt album SAMSARA som släpptes i september 2012. Under vintern 2012-2013 har hon turnerat i Italien.
Du kan få smakprov från den senaste skivan på youtube, där hon också berättar om arbetet med skivan. Lyssna och njut av la lingua italiana:
Jag har just läst boken Ett alldeles särskilt land, 150 år i Italien av Göran Hägg. Han beskriver Italiens utveckling politiskt och kulturellt sedan enandet av det nuvarande landet 1861. Frihetskämpen Giuseppe Garibaldi, den revolutionäre politikern Giuseppe Mazzini och konung Viktor Emanuel II var viktiga personer i formandet av Risorgimento, den italienska rörelsen för nationell enhet. De har givit namn åt gator och platser som återfinns i många italienska städer. Hägg skriver också om fascismen, Mussolini, maffian, röda brigaderna och Berlusconi. Det ger nyanser av utvecklingen och kopplingar till nutidens bekymmer i landet.
Kulturen har också ett stort utrymme i boken som lyfter fram de främsta poeter och författare, målare och arkitekter, musiker och sångare, filmskapare och filmstjärnor. Som avslutning berättar Hägg om Italiens 150-årsfirande som enad stat 2011.
150-årsjubileumet firades den 17 mars med parader, minnesprogram och kransnedläggning vid Viktor Emanuelmonumentet i Rom. En månad dessförinnan hade den folkkäre skådespelaren och regissören Roberto Benigni på San Remofestivalen kommit inridande på en häst, intagit scenen och hållit ett hyllat tal om risorgimento, flaggan och nationalsången Inno di Mameli. Du kan se en upptagning på detta youtube-klipp: http://www.youtube.com/watch?v=YQrRBvSk3so. (c:a 40 min.) Det hade varit kul att förstå allt han säger.
Efter skämtande om bland annat Berlusconi, går han igenom texten i den italienska nationalsången, strof för strof, och som avslutning sjunger han med största inlevelse Inno di Mameli a cappella. http://www.youtube.com/watch?v=F2Y8R-u_m3Q (2,5 min.) Han kan vara allvarlig också!
Benignis framträdande som kan ses som en maning till att enda nationen fick ett starkt genomslag i hela Italien bl a för att president Napolitano föreslog att videon skulle visas i alla skolor.
Ofta besöker man Venedig för någon dag, förskräcks av alla duvorna på Piazza san Marco, vandrar över Canal Grande på Rialtobron, åker gondol och hänförs över hur vackert och smutsigt det är. Det är härligt.
Men den bästa upplevelsen av Venedig fick jag av att bara vandra omkring på måfå i venetianarnas hemmakvarter. Underbart lugnt utan störande biltrafik. Lägg kartan i fickan och gå dit stegen leder dig. Snart är du helt förvillad i Venedigs labyrinter.
Du kommer ju bara till vatten vart du går. När du vill hitta hem igen är det bara att kolla på kartan och ta längsta vägen hem.
För ett tag sedan läste jag Stål av Silvia Avallone.
En intressant och läsvärd roman som skildrar ett annat Italien än vi som turister vanligen kommer i kontakt med. Det är författarens debut som kom ut i Italien 2010. Hon var då 26 år. Den har blivit mycket uppmärksammad både i Italien och här i Sverige, där den bl a gått som radioföljetång på P1 under våren.
Handlingen utspelar sig i den toskanska kuststaden Piombino, där stålverksindustrin dominerar. Vi följer två tonårsflickor i deras liv och vänskap i ett arbetarklassområde. Från Piombino går regelbundet färjan till ön Elba, som flickorna drömmer om att åka till.
För drygt 30 år sedan åkte vi färja mellan Piombino och Korsika. Vi fick då en övernattning i ett grått och regnigt Piombino i väntan på färjan. Det korta besöket gav intrycket av en tung industri – och hamnstad. Men Piombino ska också ha en historisk stadskärna och ska ha varit en viktig hamnstad redan för etruskerna. Vi såg inget av detta och i Stål skildras det inte. Det återstår att utforska om staden är värd att besöka för annat än sin färjeförbindelse med öarna Elba, Sardinien och Korsika.
Efter en vecka i Rom med vackert väder, är vi tillbaka hemma. Denna gången bodde vi på ett litet hotell i närheten av Villa Borghese, den cirka sex kvadratkilometer stora parken norr om centrum. Det var perfekt eftersom det var så varmt och härligt med blommande kastanjer och färsk grönska.
Vi har besökt favoritplatserna. Kastat mynt i Fontana di Trevi, åter fascinerats av Pantheon, fotograferat oss vid Spanska Trappan, fikat på Emanuelpalatset och varit på söndagsmarknaden på Porta Portese. Vi hann med shopping i Trastevere, i kvarteren väster om Piazza Navona, på via del Corso och via Nationale. Många pauser med cappuccino, glass, ett glas öl eller vin.
Denna utsikt får man högst upp på ”trappan till himlen” framför kyrkan Santa Maria in Aracoeli alldeles intill Capitolium och Emanuelpalatset. Hisnande vackert.
Vandringsleden sentiero azzurro (blå stigen) tar cirka fem timmar totalt. Om du är vältränad och startar tidigt på morgon kan du klara hela sträckan på en dag. Vi valde dock att dela upp vandringen mellan de små kustbyarna, Monterosso al Mare, Vernazza, Corniglia, Manarola och Riomaggiore, på flera dagar för att få tid att uppleva vandringarna och byarna i lugn och ro.
Man löser dagspass (för 1, 2, 3 eller 7 dagar) som kostar 5 – 20 € för att vandra på lederna. Det kan hända att vissa sträckor stängs av, för vandrarnas säkerhet, vid t ex rasrisk. Skaffa dig färsk information om tillgängligheten där du köper dagspasset, så du slipper vända om under vandringen.
Monterosso al Mare. Störst av byarna med fin sandig badstrand. Här är det lätt att hitta boende, både hotell och lägenheter.
Vandring Monterosso al Mare – Vernazza. Detta är den mest utmanande sträckan med höga nivåskillnader som ibland är branta trappor. Den tar cirka två timmar att vandra.
Vernazza. Ligger vackert på en höjd med en borg mot havet. Det finns en liten sandstrand och ett litet torg kantat av matställen och glassbarer.
Corniglia. Ligger på en klippa en bit från havet. Kommer du hit med tåg så ligger stationen 800 meter nedanför byn. Man kan välja trappan med 365 trappsteg eller ta bussen upp. Det finns ett litet torg med serveringar och vackra utsiktsplatser. Det ska också finnas en privat strand som kan nås från stationen via en tunnel.
Corniglia i regnManarola. Byn klättrar på klippan ner i ravinen. Den har i princip en end gata som leder ner till den lilla båtplatsen. Alla fiskebåtarna ligger uppdragna på land längs nedre delen av gatan eftersom det inte finns någon båthamn.
Riomaggiore. Är den sydligaste byn i Cinque Terre. Den är med sina drygt 2000 invånare näst störst. Den största gatan genom byn är brant sluttande och det kräver en ansats att gå hela vägen upp. I byn finns en kyrka från 1300-talet, San Giovanni Battista, och en borg från 1200-talet, Il Castello sul Colle del Cerricó. Det finns en stenig strand för bad som nås via en smal trappa längs klippan.
Om du gillar Italien och att vandra och vill få en lagom utmaning med hisnande vyer så tycker jag att Cinque Terre kan vara ett bra val. Vill du uppleva Cinque Terre utan att vandra kan du åka tåget som stannar vid alla byarna. Vill de se landskapet och byarna från kusten kan du sommartid åka båt som också angör några av byarna. Hur båttrafiken angör finner du på http://www.navigazionegolfodeipoeti.it/orario.asp?lang=ita
I Toscana söder om Florens ligger staden Arezzo. Vi ville se staden där den italienska filmen Livet är underbart (La vita è bella) spelades in. En fantastiskt film från 1997 i regi av Roberto Benigni. Här kan du få några minuters smakprov från en av de bästa scenerna i filmen i detta youtubeklipp:
http://www.youtube.com/watch?v=h_Fe9ohptEQ
Staden har cirka 100 000 invånare. Det finns många historiska byggnader och ett fantastiskt torg Piazza Grande. Torget ligger högt upp i den äldre stadkärnan som sluttar kraftigt ner mot den nyare, moderna delen av Arezzo. Torget är vackert men ödsligt och det upplevs inte idag som en naturlig mötesplats eftersom den ligger högt över stadens moderna centrum, där bostäderna och kommersen finns.
