Alldeles i närheten av Piazza del Popolo i den norra delen av Rom ligger Villa Borghese, en stor park som fått sitt namn efter släkten Borghese. Här ser vi Asklepiostemplet, Tempio di Esculapio, vid den lilla sjön där man kan ta en roddtur om man vill.
Asklepios var läkekonstens gud inom den grekiska mytologin. Han var son till Apollon och fick sin förmåga att uppväcka döda och bota sjukdomar av gudinnan Athena som gav honom blodet från Medusa, ett av de tre kvinnliga monster, gorgoner, med ormar som hår.
Den lilla ön Isola Tiberina i floden Tibern som nås via Ponte Fabricio från judekvarteren i det antika Rom och Ponte Cestio från Trastevere. Med lummiga grönskan och utan den intensiva biltrafiken får man en känsla av lugn och stillhet mitt i det livfulla Rom. Här finns två kyrkor Basilica di San Bartolomeo al'Isola och Chiesa di San Giovanni Calibita och två sjukhus Ospedale Israelitico och Ospedale Fatebenefratelli. Sommartid visar Isola del Cinema utomhusfilm på Piazza di S. Bartolomeo All'isola.
Du kan följa deras arbete och filmutbud på Facebook: https://www.facebook.com/Isola-del-Cinema-64889501020/timeline
Igår såg vi har dokumentärfilmen om hästkapplöpningen Palio som arrangeras i Siena två gånger varje sommar, 2 juli och 16 augusti, sedan urminnes tider. Stadens 17 Contrade, kvarter, tävlar mot varandra under namn som Aquilia (Örnen), Istrici (Piggsvinet), Oca (Gåsen)... Palioryttarna tävlar för den Contrada som betalar bäst och mutor och skumraskaffärer är en självklarhet. Innan loppet rider hästarna in i kyrkan och välsignas. Segraren blir oerhört hyllad medan förlorarna ses som förrädare. Själva kapplöpningen tar 90 sekunder och verkar livsfarlig för både ryttare och hästar.
Runt Piazza del Campo tilldrar sig tävlingen. Ett myller av människor fyller avspärrningar längs husväggarna och torgets mitt. Det är män som rider och män som är aktiva i arrangemanget medan kvinnorna, barnen och turisterna tittar på.
Själv föredrar jag att besöka det vackra, sluttande torget i Siena när det inte är Palio och kaos och istället uppleva den vackraste av piazzor.
Filmen var intressant att se och gav oss en fläkt av speciell italiensk kultur som fortfarande engagerar hela Siena.
Att längta till...
La piu bella!
är på plats.
Så vackra kvarter i Roms Trastevere också med regnvåta gator i mörker. Lite adventsstjärnor som lyser upp.
Det är höst i Rom. Floden Tibern som flyter genom staden kantas av lövträd, nu i vackra höstfärger.
Trots regn är det full aktivitet på Piazza della Rotonda i Rom såhär i november. Den vackra rumsbildningen gör piazzan gemytlig med en ständig ström av turister som lockas dit av Pantheon, det antika templet från cirka 100 efter Kristus. Att sitta ner i kyrkan en stund och se upp mot himlen genom den cirkulära öppningen i taket är en fin upplevelse att längta till.
Så vackra kvarter i stadsdelen Trastevere i Rom. Idag 14 grader och klarblå himmel.
Där bussen angör i Blera ligger La Torretta, en trattoria med bar och tre rum för övernattning. Sedan 1999 finns La Torretta med bland de bästa trattoriorna med slowfood i Italien, Migliori trattorie d'italia. De erbjuder typiskt, traditionell mat med hemgjord pasta fatta a mano och lokala produkter som förstklassig olivolja från det bleranska kooperativet Colli Etruschi, svart tryffel från bleratrakten och närproducerat kött.
I början av 80-talet när vi bodde ett par somrar i Blera låg på samma plats embryot till La Torretta där man kunde äta hemgjord pasta i största enkelhet som i ett hemmakök några dagar i veckan. Om jag minns rätt fanns det ett par bord och kanske åtta, tio stolar. Gott och genuint redan då.
För mer information se hemsidan: http://www.latorretta-blera.it/home.htm
Med denna kvist utanför porten annonserar man vinförsäljning. Det är bara att knacka på. Troligen sitter det ett gäng äldre män vid ett långbord innanför dörren. Ha gärna med dig flaskor eller plastdunk som fylls från en stor vintunna. Kvaliteten varierar mycket men alla verkar stolta över sitt vin.
Vid senaste besöket i Blera 2012 övernattade vi på La Torretta där vi också som enda gäster åt vår cena. Mätta och nostalgiska vandrade vi sedan runt på alla de små gatorna i Centro storico.
återinvigd efter en lång tids restaurering.
Fontänen från 1762 är som en scen med ständig publik. En vacker samlingsplats för romare och turister. Här badade Anita Ekberg i filmen La Dolce Vita från 1960. Att bada i fontänen är inte tillåtet hur varmt det än är. Men man ska kasta ett mynt över axeln i vattnet för att få återse Rom igen.
Detta Monumento Nazionale a Vittorio Emanuele II (Vittoriano) ligger vid Piazza Venezia i hjärtat av Rom. Det uppfördes till kung Viktor Emanuels ära och var klart 1911 till 50-årsfirandet av nationen Italiens födelse. Jag har förstått att dess estetik är ifrågasatt men jag tycker att byggnaden pryder sin plats.
Denna vackra bild snodde jag från Facebook-sidan Turismo Roma, dagens datum.
Högst upp finns ett trevligt fika-ställe där man har en fantastisk utsikt över hela Rom. Senast jag var där kunde jag inte gå alla trapporna upp utan var hänvisad till hiss med min rullstol. Det funkade bra och vi fick den vackra vyn över Rom och våra cappuccini och cornetti. Dit längtar jag alltid när jag tänker på Rom :)
Vår i Blera. Här en utblick över ravindalen. Närmast finns blerabornas odlingar som kantar den branta stigen ner i dalen, där ett vattendrag flyter fram mer eller mindre ymnigt beroende på årstid och nederbörd. I branten under bebyggelsen finns uthuggna gravar från etruskernas tid, cirka 500-400 år före Kristus. De är idag bra förråd och skjul för hönorna. Berggrunden är tuff, en porös vulkanisk sten som är lätt att bearbeta. Förr använde man en spetsig hacka, picchio, för att hugga ut håligheter i tuffen.
I fjärran ligger den lilla byn Villa san Giovanni in Tuscia, på gångavstånd från Blera. Då vi 1980 bodde någon sommarmånad i Blera begav vi oss ibland till fots för att vidga våra vyer och få omväxling till livet i Blera. Vi hade hört talas om en duktig skomakare i Villa san Giovanni in Tuscia som vi ville skulle sy fina läderväskor åt oss. Första gången vi gick genom ravindalen hade vi shorts och sandaler på. Halvvägs mötte vi en bonde väl klädd i långbyxor och stövlar som förfärade sig över vår klädsel och vårt ungdomliga oförstånd. Vi lyckades uppfatta att det fanns gott om en liten giftig ormsort med kubistiskt huvud. Resten av ravinpromenaden hörde vi prasslade överallt men såg inga ormar.
I fjärran ligger den lilla byn Villa san Giovanni in Tuscia, på gångavstånd från Blera. Då vi 1980 bodde någon sommarmånad i Blera begav vi oss ibland till fots för att vidga våra vyer och få omväxling till livet i Blera. Vi hade hört talas om en duktig skomakare i Villa san Giovanni in Tuscia som vi ville skulle sy fina läderväskor åt oss. Första gången vi gick genom ravindalen hade vi shorts och sandaler på. Halvvägs mötte vi en bonde väl klädd i långbyxor och stövlar som förfärade sig över vår klädsel och vårt ungdomliga oförstånd. Vi lyckades uppfatta att det fanns gott om en liten giftig ormsort med kubistiskt huvud. Resten av ravinpromenaden hörde vi prasslade överallt men såg inga ormar.
