Vår i Blera. Här en utblick över ravindalen. Närmast finns blerabornas odlingar som kantar den branta stigen ner i dalen, där ett vattendrag flyter fram mer eller mindre ymnigt beroende på årstid och nederbörd. I branten under bebyggelsen finns uthuggna gravar från etruskernas tid, cirka 500-400 år före Kristus. De är idag bra förråd och skjul för hönorna. Berggrunden är tuff, en porös vulkanisk sten som är lätt att bearbeta. Förr använde man en spetsig hacka, picchio, för att hugga ut håligheter i tuffen.
I fjärran ligger den lilla byn Villa san Giovanni in Tuscia, på gångavstånd från Blera. Då vi 1980 bodde någon sommarmånad i Blera begav vi oss ibland till fots för att vidga våra vyer och få omväxling till livet i Blera. Vi hade hört talas om en duktig skomakare i Villa san Giovanni in Tuscia som vi ville skulle sy fina läderväskor åt oss. Första gången vi gick genom ravindalen hade vi shorts och sandaler på. Halvvägs mötte vi en bonde väl klädd i långbyxor och stövlar som förfärade sig över vår klädsel och vårt ungdomliga oförstånd. Vi lyckades uppfatta att det fanns gott om en liten giftig ormsort med kubistiskt huvud. Resten av ravinpromenaden hörde vi prasslade överallt men såg inga ormar.
Tänkte försöka få liv i bloggen igen genom några minnesbilder från Italien. Denna är från Piazza S. Maria, Blera 2012. Vi sitter och äter glass på baren och ser Chiesa S.Maria rakt framför oss. I huset till höger högst upp bodde vi andra sommaren i Blera. Jag tror det var 1980. Det var fint att bo vid torget där det alltid var liv och rörelse. Kyrkan, baren och affärerna runt torget var centrum för livet i Blera. Vi vaknade ibland till höga megafonrop från melonförsäljaren som stannade sin lilla lastbil på torget med hela flaket fyllt med vattenmeloner. I bottenvåningen på huset fanns en affär där vi ofta handlade. Vår närvaro väckte visst intresse och jag minns en dam som inför de andra kunderna nyfiket granskade mig och kommenterade min långa hårfläta och att jag hade så små bröst i jämförelse med hennes stora byst, helt utan genans. Det var bara att le och försöka säga si och no på rätt ställe.