Känner du till Alice Visconti eller Carla Bissi, som är hennes egentliga namn? Första gången jag hörde henne vari i tv-programmet Jacobs stege, där hon var med två gånger, i december 1985 och 1986. Hennes starka utstrålning och den vackra rösten fastnade och vi kämpade för att få tag på en skiva av henne för att få höra mer. Vi beställde hennes skiva Gioielli rubarti där den fantastiska sången Prospettiva Nevski finns med.

Se youtube-länken: http://www.youtube.com/watch?v=kc5hjdKvlUk

 

 

Alice, född 1954, är pianist, låtskrivare och sångerska som varit aktiv sedan 1971. Hon fick sitt genombrott då hon vann Sanremofestivalen med sin sång Per Elisa, 1981. Genom åren har hon givit ut ett 20-tal album och är fortfarande aktiv artist med ett nytt album SAMSARA som släpptes i september 2012. Under vintern 2012-2013 har hon turnerat i Italien.

Du kan få smakprov från den senaste skivan på youtube, där hon också berättar om arbetet med skivan. Lyssna och njut av la lingua italiana:

http://www.youtube.com/watch?v=x101n1EL11E

 

Jag har just läst boken Ett alldeles särskilt land, 150 år i Italien av Göran Hägg. Han beskriver Italiens utveckling politiskt och kulturellt sedan enandet av det nuvarande landet 1861. Frihetskämpen Giuseppe Garibaldi, den revolutionäre politikern Giuseppe Mazzini och konung Viktor Emanuel II var viktiga personer i formandet av Risorgimento, den italienska rörelsen för nationell enhet. De har givit namn åt gator och platser som återfinns i många italienska städer. Hägg skriver också om fascismen, Mussolini, maffian, röda brigaderna och Berlusconi. Det ger nyanser av utvecklingen och kopplingar till nutidens bekymmer i landet.

Kulturen har också ett stort utrymme i boken som lyfter fram de främsta poeter och författare, målare och arkitekter, musiker och sångare, filmskapare och filmstjärnor. Som avslutning berättar Hägg om Italiens 150-årsfirande som enad stat 2011.

 

Roberto Benigni som jag tidigare nämnt i inlägget  
Arezzo med Piazza Grande, den 8 april.
 

150-årsjubileumet firades den 17 mars med parader, minnesprogram och kransnedläggning vid Viktor Emanuelmonumentet i Rom. En månad dessförinnan hade den folkkäre skådespelaren och regissören Roberto Benigni på San Remofestivalen kommit inridande på en häst, intagit scenen och hållit ett hyllat tal om risorgimento,  flaggan och nationalsången Inno di Mameli. Du kan se en upptagning på detta youtube-klipp: http://www.youtube.com/watch?v=YQrRBvSk3so. (c:a 40 min.) Det hade varit kul att förstå allt han säger.

Efter skämtande om bland annat Berlusconi, går han igenom texten i den italienska nationalsången, strof för strof, och som avslutning sjunger han med största inlevelse Inno di Mameli a cappella. http://www.youtube.com/watch?v=F2Y8R-u_m3Q (2,5 min.) Han kan vara allvarlig också!

Benignis framträdande som kan ses som en maning till att enda nationen fick ett starkt genomslag i hela Italien bl a för att president Napolitano föreslog att videon skulle visas i alla skolor.

 

 
Som kontrast till labyrintvandring i de smala gränderna i Venedig är det skönt att se öppna vyer och sträcka ut på cykel på Lido, den 11 kilometer långsmala ön söder om staden.
 
 
 
Här är långa sandstränder med badhytter och anrika badhotell. Det finns också en golfbana om det lockar. Resan med båt Vaporetti tar en kvart från Venedig . Här breder lugnet ut sig. Åtminstone i oktober när vi var på Lido. Det är säkert intensivare under badsäsongen. Cyklar finns att hyra på ön.