Sogni Italiani

Söndagar mellan cirka 06:00 – 14:00 året om är det marknad vid Porta Portese i södra delen av Trastevere, alldeles nära bron Ponte Sublicio. Marknaden breder ut sig kilometervis över många kvarter och känns oändlig med början från Piazza Porta Portese längs Via Portuense och närliggande gator ända till Piazza Ippolito Nievo. Där finns allt som ska finnas på en marknad; allt från småprylar till mer eller mindre oäkta antikviteter. Matchen är som alltid att kunna avgöra skillnaden. Egentligen är jag inte speciellt förtjust i marknader men Porta Portese vill jag inte missa när jag är i Rom. Varje gång jag varit där tycker jag mig ha gjort något fynd. Det jag gillar mest är de avslappnade kontakterna och möjligheten att prata lite lagom ytlig italienska och försöka pruta. Blir det genant eller besvärligt är det bara att försvinna i mängden. Det gäller förstås också ficktjuvar, som lätt kan gömma sig i vimlet. Det varnar alla guider för. Själv har jag aldrig hittills upplevt snatteri eller annan utsatthet, varken på marknader eller på andra platser i Rom. Jag bär aldrig tjusiga kläder eller smycken och försöker att vara så lite turist som möjligt.  

I norra Trastevere ligger Orto botanico, Roms botaniska trädgård, med entré från gatan med det vackra namnet Largo Cristina di Svezia.

 Trädgården är öppen året om alla vardagar. Här kan man sitta högt upp på kullen i gräset bland träden och få en bra utsikt över Rom. Det är ett skönt ställe för både barn och vuxna. Här kan man röra sig fritt utan att behöva ha bilar och mopeder inpå sig hela tiden. Ofta går det bra att få vara för sig själv utan att bli störd. Det känns befriande att trädgården inte är så pedantiskt skött.  

På vandringen genom Rom går vi västerut över bron Ponte Fabricio över Isola Tibernina, Tiberön, och vidare över nästa lilla bro, Ponte Cestio, och kommer till stadsdelen Trastevere. Bortsett från huvudgatan Viale di Trastevere, som är livligt trafikerad med bussar, bilar och mopeder, är det lite lugnare här. Innan vi förirrar oss in bland kvarteren åt väster måste vi passa på att besöka Maria Sorropagos skoaffär i hörnet mot Via Cardinale Merry del Val. Förutom tre stolar och ett par kvadratmeter öppen yta finns det skokartonger från golv till tak i hela affären. Den kvinnliga expediten, det är troligen Maria själv, har full kontroll över alla kartonger och tar avspänt hand om kunderna, ofta flera samtidigt. Det finns massor av snygga skor och stövlar att välja på.

Ett kvarter längre ner på Viale di Trastevere ligger en bra prisvärd butik, OVIESSE/OVS. Här finns dam- och barnkläder och lite annat smått och gott på gatuplanet och mataffär en trappa ner.

Granen på Petersplatsen är beprydd med belysning och stora kulor i guld- och silverfärg. I slutet av januari är det julgransplundring och några män plockar ner allt, kula för kula. Håller man sig framme och ber snällt kan man få en som souvenir.

Januari i Rom kan vara kallt med till och med snö för några timmar. Unik och molto bello för romarna men inte vad jag åker till Rom för att uppleva. Men visst kan man tycka att det är kul att se förtjusningen hos människorna här. Jag njuter mest av dagarna med över 12+ och värmande sol. Det är härligt att vandra omkring bland allt det vackra och låtsas att man är som vilken romare som helst. Vila benen och värma sig med un café på någon bar på någon bakgata, där priserna är cirka hälften jämfört med vid turist-attraktionerna.

Allra helst tar jag mig upp till den inglasade terrassen på Palazzo di Vittorio Emanuel vid Piazza Venezia för utsikten och fikar till normalpris i den fräscha miljön. Det finns hiss, med entré bort till höger om den stora trappan, som man tillåts åka om man är funktionshindrad eller har barnvagn med sig.

Min första kontakt var en resa till Rom i mitten av 70-talet, tillsammans med min pojkvän. Vi bodde på Bolivar, ett hotell i de täta kvarteren nära Fontana di Trevi. Det var april och solen värmde. Vi promenerade runt i centrum och såg de vanligaste turistmagneterna; Pantheon, Piazza di Spagna, Piazza di Popolo med tvillingkyrkorna, Palazzo di Vittorio Emanuel vid Piazza Venezia, Capitolium, Forum Romanum, Colosseum, Circo Massimo och Terme di Caracalla. Det var bara att gå, överallt fanns vackra byggnader och platser att möta. Staden kändes så greppbar.

En speciellt härlig upplevelse var picknick i Palatinen. Vi hade nog med oss gott chiantivin i bastflaska att dricka till ost, frukt och bröd. Min svarta jacka var alldeles för varm att ha på i det starka solskenet så vi kunde sitta på den i kortärmat och njuta. Vi var alldeles i närheten av det historiska centrumet och ändå kunde vi vara helt ostörda utan andra människor runt omkring. Kanske var det lite tokigt att sitta i gräset bland kryp och möjliga ormar som vi då inte hade en tanke på.