Runt och i ett av dessa hus rörde vi oss under sommaren. Mätte upp huset, ritade och fotograferade. Ibland satt jag hos kvinnorna i kvarteret och kommunicerade så gott det gick med min färska kvällskursitalienska hemifrån. Det gick ganska bra till de första ytliga kontakterna men för att komma vidare och föra samtal för att lära känna var det alldeles för begränsat. Kvinnorna var intresserade och vänliga och för att visa ömsesidig välvilja krävdes inget talat språk. Vi såg varandra i ögonen och log. De beundrade min långa blonda fläta och jag deras handarbeten. En liten böjd kvinna i svart var mer tystlåten. Hon satt på en köksstol utanför sin dörr med ryggen mot gatan och stickade. Ibland var hon inne i sitt hus och donade och sjöng med vacker, stark stämma. Så kom hon ut igen och satte sig tyst och fortsatte att sticka.
En annan kvinna var mer intresserad av att ha kontakt. Hon bjöd in oss på un café eller kom ut och gav oss av läckerheter som hon tillagade i sitt kök, kakor och friterade zucchiniblommor fiori di zucca. När vi reste från Blera gav hon mig en liten virkad duk som ett minne, perche un ricordo.
Bleras äldre del har tre parallella gator, Via Claudia, Via Giorgina och Via Roma samt några smala gränder som förbinder dessa. Vi gick dagligen dessa smala gator och hälsade buon giorno till alla vi mötte och alla hälsade vänligt tillbaka. Första tiden, innan vi hade kommit i ordning i bostaden och kunde laga mat själva, blev vi bjudna på måltider i största gästfrihet hos vår värdfamilj. Vi fick en fantastisk introduktion med exkursioner i etruskiska grottor, besök i cantinorna med vinsmakning, bageribesök, korgmakeri och andra utflykter i Bleras nära omgivningar.
